Mamma Berättar

Jag heter Marika och är mamma till Rasmus.Jag tänker berätta lite om Rasmus,om hans sjukdom och hur den påverkar honom. Rasmus är en mycket glad och charmig kille,tycker jag.Men han har sina egenheter.... Det var först när Rasmus närmade sig ett års ålder,som jag började förstå att något var fel. Läkarna trodde först inte att det handlade om något förståndshandikapp, eftersom han var så vaken och pigg och så lätt att få kontakt med. Men Rasmus stannade upp i sin mentala utveckling när han var 2½-3 år. Rent empatiskt,är han runt 5 år. Han är riktigt förståndig ibland,men han har ju också många års livserfarenhet. Eftersom han har sin livserfarenhet, så kan han förbluffa en gång på gång. Att han har nyfikenheten och vetgirigheten i behåll,bidrar säkert också till att man många gånger, tycker att han är riktigt smart,men kanske inte så klok alla gånger. Rasmus har inget talande språk, han använder tecken, men några enstaka ord kan han. tex: mamma, pappa,appa=nappar och peppe=pippi. Men Rasmus förstår det mesta man säger,han försöker prata och är duktig på teckenkommunikation. Dessutom använder han kroppsspråket och pekar och visar. Om det är något som han hemskt gärna vill ha, tex något som han tycker är gott,så flörtar han. Man kan också prata med honom via bilder. Han gillar att kommunicera. Han och jag kan sitta och "småprata" (med tecken,ljud,ord och kroppsspråk) och jag kan totalt glömma att han inte är frisk.Han är mycket intresserad av allt tekniskt,allt som låter,lyser,blinkar och där man kan trycka på knappar. Han bara älskar att skruva isär saker.En radio eller tex en bandspelare kan han montera ner till pytte små beståndsdelar på mycket kort tid. Han är även mycket intresserad av allt som går att äta. Han vet att han inte får röra vissa saker,som videon och maten i kylskåpet,men ofta går kroppen och händerna sin egen väg och huvudet hinner inte med. När Rasmus var liten,var han inte rädd för någonting.Han saknade totalt insikt om faror. Fortfarande kan han göra korkade och impulsiva saker som tex springa rakt ut i gatan, Springa fram till främmande hundar och stoppa ner ansiktet till dom,skruva ner en glödlampa och stoppa in fingrarna i hållaren. Rasmus har inte kommit så långt i utvecklingen,att han har så mycket samvete. Men glimtvis kan man märka en tendens till det. Han kan skämmas jättemycket om hans impulsstyrda beteende gjort att han tex stulit något från min tallrik! Han blir väldigt rädd och ledsen, om han tror att han råkat vara orsaken till att någon gjort sig illa. Och det inger ju visst hopp inför framtiden. En gnutta samvete underlättar det sociala livet betydligt. Mamma

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)